Typiskt.

Blir du ofta förknippad med andra människor beroende på varifrån du kommer?
Typiskt ölänning. Typiskt skåning. Typisk norrlänning.

Blir du ofta förknippad med andra människor beroende på hur du ser ut?
Typiskt korta människor. Typiskt blondiner. Typiskt brunögda människor.

Blir du ofta förknippad med andra människor beroende på vad du har för kläder på dig?
Typiskt jeansmänniskor. Typiskt kepsmänniskor. Typiskt knätofsmänniskor.

Blir du ofta förknippad med andra människor beroende på ditt arbete?
Typiskt snickare. Typiskt bagare. Typiskt lärare.

Blir du ofta förknippad med andra människor beroende på vad du heter? Typiskt Hansmänniskor. Typiskt Annamänniskor. Typiskt Kallemänniskor.

Blir du ofta förknippad med andra människor beroende på vilken tro du har?
Typiskt kristna. Typiskt ateister. Typiskt buddhister.

Om svaret är JA på någon av ovanstående frågor då vet du hur tråkigt det kan kännas att klumpas samman med en grupp människor som du egentligen endast har en sak gemensamt med: en födelseort, ett utseende, ett klädesplagg, ett yrke, ett namn, en trosuppfattning.

Vi är alla olika och bör alla ses som enskilda individer. Vilka vi är beror på långt mer än bara en enda parameter. Du kan faktiskt ha mer gemensamt med en person som är född hundratals mil härifrån än vad du har med din närmsta granne. Så var öppen. Se människan!

Hälsningar från en
ölänning, brunett, svartklädd, webbutvecklare, kristen Anjamänniska.
Varav ingen av dessa parametrar enskilt har format mig till den jag är idag. Det finns alltid mycket mer än det ögat ser. Vi är alla unika. Heja oss!

Se människan

Vad tänker vi på när vi möter en okänd människa? Tänker vi på livet som hen levt? Tänker vi på all smärta som hen upplevt? Eller all glädje? Ser vi hur detta liv har kämpat, skattat, gråtit, oroats, älskat? Ser vi alla små och stora händelser som tillsammans har skapat den människa som står framför oss?

En gång för drygt femton år sedan hörde jag dåvarande ärkebiskop KG Hammar predika. Han talade om att “se människan” – Ecce Homo. Hans tal hade en stor inverkan på mig. För mig blev dessa ord en a-haupplevelse, ett mantra. För visst är det lättare att förstå varandra om man också ser varandra?

När vi möter en ny människa på bussen, i jobbet, på gatan, i affären så gör vi oss ofta en uppfattning utan att egentligen veta hur sann eller falsk denna bedömning är. Vi baserar den på hur personen ser ut. Hur hen går. Vilka kläder hen har på sig. Kanske hur hen luktar och hur hen talar. Hur kan vi utifrån dessa uppfattningar ens tro att vi kan göra oss en verklig bedömning av hur en människa är?

Jag försöker istället att tänka att alla människor är som en bok. Det vi ser är bara omslaget. Vi måste börja läsa för att kunna förstå. Och först när vi känner till innehållet kan vi skriva en recension. Det finns inga genvägar. Det hjälper mig att inte döma på förhand, att inte vara fördomsfull och att vara öppen mot alla. En liten livsregel på två små ord:

Se människan.